HISTORIEBLOGGEN

Ukrainian/Rus/Ruthenian/Kyivan Rulers

East Slavic Rulers:

Rurik of Novgorod
Reign: 864-879
Titles: varangian chieftan?, prince of Holmgard Ladoga
Other names: Roderick, Hrōþirīk(i)az, Hrœrekr, Rorik, Rodrigo, Rørik, Rúrik, Roderyk, Roderik,
Born: ?
Died: 879
Mother: ?
Father: ?
Spouse: ?
Children: Ihor I of Kyiv
Origin: probably Wendish, but may be northern

Oleg of Novgorod
Reign: 879-912
Titles: varangian(?) grand prince of Novgorod
Other names: Helgi?
Born: ?
Died: 912, Kyiv or Aldeigjuborg
Mother: ?
Father: ?
Spouse: ?
Children: ?
Dynasty: probably none

RUS KINGS (KINGS OF RUS/RUTHENIA (UKRAINE):

Kyiv founded in 400s !!
Rulers Predecessors???

Ihor I of Kyiv/Rus
Reign: 912-945
Titles: ruler of Kyivan Rus (Ukraine), (prince) King of Rus (Ukraine)
Other names: Ingvar ? (Scandinavization of Ukrainian name Ihor)
Born:
Died: 945 in Iskorosten
Mother: Ukrainian
Father: Rurik ?
Spouse:
Children: Sviatoslav I of Kyiv

Olha of Kyiv/Rus
Reign: 945-963/2/9
Titles: Queen of Rus/Kyiv (nowadays Ukraine)
Other names: Olga, Olgha, Volga, Allogia, Helga, Olena, Elena, Hailaga
Born: ca 890 or 881/871/879, Plisnensk (near Lviv)
Died: 11 july 969, Kyiv
Mother: Olena, daughter of Budymyr
Father: Gostomisle or Vladimir-Rasate (Vladimir of Bulgaria)
Spouse: Ihor I of Kyiv
Children: Sviatoslav I of Kyiv

Sviatoslav I of Kyiv/Rus
Reign: 945-972
Titles: (prince) KING of Rus (nowadays Ukraine)
Other names: Σφενδοσθλάβος, Sphendosthlabos
Born: 942 in Kyiv
Died: march 972 on the island of Khortytsia in Dnipro
Mother: Olha of Kyiv/Rus (regent 945-964) born in Plisnensk nera Lviv, other names: Olena, Helga
Father: Ihor I of Kyiv/Rus
Spouse: Predslava (bulgarian princess?), Malusha
Children: With Predslava: Yaropolk I of Kyiv, Oleh; With Malusha: Volodymyr I of Kyiv/Rus
Ethnicity: Ukrainian

Yaropolk I of Kyiv/Rus
Reign: 972-980
Titles: prince of Rus
Other names: Iaropolk
Born: 950
Died: 980 in fort Roden, today Kaniv (river Ros)
Mother: Predslava (bulgarian princess?)
Father: Sviatoslav I of Kyiv
Spouse:
Children: Sviatopolk I of Kyiv
Ethnicity: Ukrainian-Bulgarian

Volodymyr I of Kyiv/Rus
Reign: 980-1015
Titles: prince of novgorod, (grand prince) KING of Kyiv/Rus
Other names: the great, Valdamarr Sveinaldsson ?
Born: ca 958
Died: 15 july 1015 in Berestove (Kyiv Region), aged 57
Mother: Malusha (servant; may be of northern ogirin)
Father: Sviatoslav I of Kyiv/Rus
Spouse: Allogia, Rogneda of Polotsk, Adela, Malfrida, Anna Porphyrogenita a granddaughter of Otto the Great
Children: Izyaslav of Polotsk, Yaroslav the Wise, Mstislav of Chernihiv, Saint Boris, Saint Gleb, Maria Dobroniega of Kyiv, Agatha (possibly)

Sviatopolk I of Kyiv/Rus
Reign: 1015-1019
Titles: the accursed, prince of Turov, grand prince of Rus'
Other names: Sventopluk
Born: 980
Died: 1019
Mother: ?
Father: Yaropolk I of Kyiv
Spouse: a daughter of Bolesław I Chrobry
Children:

Yaroslav (the wise) of Kyiv/Rus
Reign: 1019-1054
Titles: prince of Novgorod and Rostov, (grand prince) KING of Kyiv/Rus
Other names:
Born: ca 978
Died: 20 february 1054, aged 76
Mother: Rogneda of Polotsk
Father: Volodymyr I of Kyiv
Spouse: Ingegerd Olofsdotter of Sweden ? (Irene, Irina) (6-7 sons and 4 daughters)
Children: with Ingegerd Olofsdotter of Sweden: Anne of Kyiv (queen Anna of France), queen Anastasia of hungary, queen Elisabeth of Norway (Elisif of Kyiv), Vsevolod, Agatha (wife of Edward the Exile), Igor Yaroslavich, Iziaslav I of Kyiv, Sviatoslav, Volodymyr of Novgorod, sixth son?

Iziaslav I of Kyiv/Rus
Reign: 1054-1068
Titles: prince of Turov and Novgorod, grand prince of Kyiv
Other names:
Born: ca 1024
Died: 3 october 1078 in Nezhatyva Nyva
Mother: Ingegerd Olofsdotter of Sweden (a daughter of Olof Skötkonung)
Father: Yaroslav the wise
Spouse: Gertrude of Poland (Casimir's sister)
Children: Yaropolk, Sviatopolk II of Kyiv, Mstislav

Sviatoslav II of Kyiv/Rus
Reign: 1073-1076
Titles: prince of Chernihiv, grand prince of Kyiv
Other names:
Born:
Died:
Mother:
Father:
Spouse:
Children:

Vsevolod I of Kyiv/Rus
Reign: 1078-1093
Titles: grand prince of Kyiv
Other names: Vissivald
Born: ca 1030
Died: 13 april 1093, aged 63
Mother: Ingegerd Olofsdotter (a daughter of Olof Skötkonung)
Father: Yaroslav the wise
Spouse: Anastasia (?–1067); Anna, a daughter of the Cuman Khan (?–1111)
Children: with Anastasia: Vladimir, Ionna; with Anna: Eupraxia, Rostislav, Catherine, Maria

Sviatopolk II of Kyiv/Rus
Reign: 1093-1113
Titles: prince of Turov and Novgorod, grand prince of Kyiv
Other names:
Born: 8 november 1050
Died: 16 april 1113 in Vyshhorod, aged 62
Mother: Gertrude of Poland (Casimir's sister)
Father: Iziaslav I of Kyiv
Spouse: Premyslid princess (bohemian)
Children: Briachislav, Iziaslav, Maria; with Premyslid princess: Jaroslav, Anna, Zbyslava of Kyiv (b.1085/90-d.1113, Сбыслава Ярославна, Yaroslavs daughter?), Predslava

Volodymyr II
Reign: 1113-1125
Titles: prince of Smolensk Perejaslav Chernihiv, grand prince of Rus
Other names: Monomachos (Vasili, Basileios)
Born: 1053
Died: 19 may 1125
Mother: Anastasia of Bizantium
Father: Vsevolod I of Kyiv
Spouse:
Children:

Mstislav I of Kyiv
Reign: 1125-1132
Titles: grand prince of Kyiv
Other names: Theodore, Harald (after grandfather Harold II of England))
Born: 1 June 1076 in Turov
Died: 14 April 1132 in Kyiv, aged 55
Mother: Gytha of Wessex
Father:
Spouse: Christina Ingesdotter of Sweden (Swedish: Kristina Ingesdotter), Liubava Dmitrievna
Children:

....

Roman
Reign:
Titles:
Other names:
Born:
Died:
Mother:
Father:
Spouse:
Children: King Danylo of Halych (Danylo Halytskyi)
Extra info: Wanted Unia (unite what? Church?)
After Monomach (and his kids struggle between them) took reign.

King Danylo of Halych (Danylo Halytskyi)
Reign:
Titles: King of Halych-Volyn Kingdom (King of Rus)
Other names: Daniel of Halych, Daniel of Galicia
Born: 1201
Died: 1264
Mother:
Father: Roman
Spouse:
Siblings: brother Vasylko
Children: Leo, Jurii (Yuri)

Extra info:
Kids sent (marriage) to kingdom of Lithuania, Austria, Hungary. Most important battle (win) 1245 in Jaroslavl in war with Chernihiv Prince Rostislav. Founded Lviv 1256. Captured Kyiv 1239. Captured Lublin. Ruriks bloodline, Monomachs bloodline.

King Leo I of Galicia (Halych)
Reign:
Titles: King of Halych-Volyn Kingdom (King of Rus)
Other names: Leo Halytskyi, Leo of Halych
Born: c. 1228
Died: c. 1301 (c 73 year old)
Mother:
Father: King Danylo of Halych
Spouse:
Children:

...

Read more on www.Historiebloggen.nu

Kaosologi av Micael Dahlen

Historiebloggens bokrecension: Kaosologi, Micael Dahlen, Volante , 2016 , ISBN: 9789188123589

Kaosologi av Micael Dahlen är en totalt meningslös bok. Vad går den ut på egentligen? Det är ju nästan som att läsa en deprimerad människas frågeställare till andra: mitt liv är kaos, är ditt liv det med? kanske? Vem vill kasta bort tid på att läsa konstiga tankereflektioner om hur författaren tyckte något ord lät konstigt. Ingen. Alla försöker spara tid. Tid är bristvara.

Här är det riktigt befogat att ställa frågan varför Kaosologi ens blivit publicerad? Den tillför inget nytt, den ger inget, absolut inget. Har du köpt en sådan bok, då kan man tycka synd att du kastat bort pengarna i sjön. Har du hittat denna på Gratis-hyllan, då får man väl rätt snabbt veta att du slängt Kaosologi så fort du hittat den. För redan efter första stycket eller sidan förstår en läsvan person att boken är värdelös. Bara massa deprimerande tankar nerskrivna på papper och publicerade i bokformat. Usch. Man tycker ju nästan synd om den bortkastade tiden att ens börja läsa den. Det är ju rätt så tråkigt att idag är det så lätt att publicera böcker. Vem som helst kan göra det för en liten slant. Det är väl därför som det finns ett hav av böcker, meningslösa böcker liksom Kaosologi. Nej, usch, läs något vettigt istället säger vi på Historiebloggen!

Fler bokrecensioner på www.Historiebloggen.nu

Vad är Glykemiskt index

Glykemiskt index tabell

Vad är GI - Glykemiskt index?

Begreppet glykemiskt index skapades ursprungligen för att hjälpa diabetespatienter att reglera blodsockret. I dag används även begreppet inom hälso- och sjukvården för att åstadkomma viktminskning och förebygga sjukdom. Glykemiskt index, GI är ett sätt att mäta hur snabbt kolhydrater tas upp från olika slags livsmedel. För att jämföra hur blodsockret påverkas av livsmedel med olika kolhydratinnehåll används begreppet glykemisk belastning, GL.

GI är när man på ett standardiserat sätt mäter hur snabbt och länge blodsockernivån påverkas efter att man ätit ett visst livsmedel jämfört med vitt bröd eller glukos. Man brukar tala om "snabba" och "långsamma" livsmedel. Ett högt GI innebär att blodsockret stiger snabbt och det gör att man behöver äta oftare.

Ett långsamt upptag av kolhydrater leder till en långsammare blodsockerhöjning, vilket dämpar insulinpåslaget efter en måltid. Det bidrar till att hålla blodsockret på en jämn nivå mellan måltider och till hälsosammare fettomsättning och blodfettsnivåer.

Hur snabbt kolhydraterna tas upp i kroppen beror på

hur de är uppbyggda
i vilken form de finns i livsmedlet, hela spannmålskorn eller malda till mjöl
om de har värmebehandlats, äts tillagade eller råa.

Läsk, saft, godis, vitt bröd och bakverk påverkar blodsockerhalten snabbt. De har högt GI.

Bröd, flingor, gryn, pasta och ris med stor andel hela korn är exempel på livsmedel som ger en långsam och förlängd ökning av blodsockret. Dessa livsmedel har lågt GI.

GI är relevant för vissa livsmedel som innehåller mycket kolhydrater, som bröd, potatis, ris, pasta och frukostflingor. GI kan egentligen bara användas för att jämföra upptaget av kolhydrater mellan olika livsmedel inom samma livsmedelsgrupp.

Exempel på livsmedel med lågt GI:

Fullkornsbröd (men högre GI om brödet är finmalt)
Juice (syror sänker GI på hela måltiden)
Kikärtor, sojabönor, gröna grönsaker, valnötter, bönor med mera

Exempel på livsmedel med högt GI:

Potatismos på pulver
Snabbris
Scones från pulvermix
Rispuffar
Bakad potatis
Kokt palsternacka
Druvsocker
Torkade dadlar

Se hela listan över de olika livsmedels glykemiska index här.

Snabba och långsamma kolhydrater

Snabba kolhydrater, de med högt GI-värde, är de kolhydrater som relativt snabbt bryts ner vid matspjälkningen. De långsamma kolhydraterna, de med lågt GI-värde, är de som tar längre tid att bryta ner för kroppen.

Förr antog man att när kolhydrater bildade riktigt stora molekyler så skulle det ta längre tid för kroppen att bryta ner dem, och därigenom skulle man få en långsammare ökning av blodsockerhalten när dessa ingick i maten. Man rekommenderade till exempel diabetiker att äta potatis eftersom stärkelsemolekylerna i potatis är mycket stora. Försök har dock visat att potatis kan ge en snabb ökning av blodsockernivåerna.

Vill man få ett långsamt upptag av kolhydraterna, alltså en långsam blodsockerhöjning, handlar det mer om strukturen hos själva livsmedlet. Tjockväggig pasta (alltså inte snabbmakaroner) ger ett långsamt upptag eftersom det tar ett tag för matsmältningsvätskorna att lösa upp pastan i tarmen. Om man istället tar mjölet som pastan är gjord av och kokar gröt på det så får man ett mycket snabbare upptag eftersom enzymerna lättare kommer åt de lösta stärkelsemolekylerna. Därför är det bättre att prata om snabba respektive långsamma livsmedel. Exakt samma kolhydrater kan nämligen tas upp snabbt eller långsamt, beroende på strukturen[2] hos livsmedlet som de ingår i.

Glykemisk belastning

Glykemisk belastning eller glycaemic load (GL) är ett sätt att korrigera det faktum att olika livsmedel ger olika mängd kolhydrat per normal portion. Med denna metod kan den faktiska blodsockerbelastningen vid normal konsumtion av den aktuella produkten uppskattas.

GL beräknas enligt: GL = (gram kolhydrater i en portion x GI) / 100.

Ett praktiskt problem med GI har också varit att många tror att ett livsmedel med högt glykemiskt index alltid är dåligt att äta. Ett sådant direkt samband existerar inte genom att den massa av livsmedlet du äter har betydelse liksom andelen kolhydrater som livsmedlet innehåller. Innehåller livsmedlet som du äter nästan inga kolhydrater alls saknar det betydelse om glykemiskt index för livsmedlet skulle vara 99. Glykemisk belastning tar hänsyn till detta.

Begreppet lanseras som nytt men det finns redan i definitionen av glykemiskt index och är en enkel tillämpning av det.

Vad är GL, Glycemic load?

Ett annat begrepp, som ibland är mer relevant att använda än GI, är glykemisk belastning, GL, glycemic load.

GL tar hänsyn till hur stor en normalportion är av olika livsmedel och hur blodsockersvaret påverkas. Detta är alltså ett sätt att jämföra GI i olika livsmedel med olika kolhydratinnehåll. GI för potatis är högre än för pasta, medan GL för potatis är lägre. Detta beror på att potatis innehåller mindre kolhydrater per normalportion än pasta. Begreppet GL kan därför vara bättre att använda i praktiken.

Andra faktorer som bör vägas in är hur mätt man känner sig av olika livsmedel. Det finns inte något direkt samband mellan glykemiskt index, glykemisk belastning och mättnad.

Tabellvärden kan vara missvisande

Tabellvärden kan användas för att ge en indikation på snabba och långsamma livsmedel, men kan inte användas för att ge säkra värden på specifika livsmedel. Det finns många osäkerheter runt tabellvärden över GI. Exempelvis gäller det potatis, där sortval, tillagningsmetod och tillagningstid spelar stor roll för GI-värdet.

Hela måltidens innehåll av energi, fett och protein kan påverka GI-värdet. GI-värdet för enskilda livsmedel kan därför i vissa fall vara vilseledande.

GI, GL och hälsa

Det finns inte tillräckligt med underlag för att ta med GI eller GL i rekommendationer om vilken mat man bör äta för att må bra.

Genom att äta enligt rekommendationerna av fibrer, fullkorn, baljväxter, frukt och grönsaker, äter man också många livsmedel med lågt GI.

Genom att dra ner på läsk och saft, och undvika småätande av godis, glass, kakor och annat sött, minskar man på snabba stigningar i blodsockret.

Fördjupning om GI och GL

Den fullständiga definitionen av Glykemiskt index är den totala ytan under den kurva som beskriver blodsockerhalten två timmar efter måltid, när en person ätit 50 gram tillgängliga kolhydrater i ett visst livsmedel i jämförelse med ytan under kurvan som kan illustrera blodsockerhalten i blodet då personen ätit 50 gram tillgängliga kolhydrater i form av vitt bröd eller glukos.

Det är viktigt att notera att jämförelsen gäller lika mängd tillgängliga kolhydrater, inte lika mängd av livsmedel.

Ett livsmedels GI påverkas av en mängd faktorer, bland annat

hur snabbt magsäcken töms
digestion och absorption av kolhydrater i tunntarmen
typ och mängd av kostfiber
typ av monosackarider och disackarider
stärkelsens egenskaper
tillverknings- och tillagningsprocesser.

Exempel på livsmedel med lågt GI, <55 55="" 56="" andra="" aprikos="" b="" baljv="" blandad="" br="" d="" de="" f="" finns="" frukt="" gi="" gt="" h="" har="" l="" m="" med="" medan="" medelh="" och="" pasta.="" persika="" produkter="" produktgrupper="" r="" ris="" russin="" sli="" som="" torkad="" xter="">70, GI. Värdena baseras på tester gjorda på friska vuxna försökspersoner med standardiserad metodik och glukos som standard (Foster-Powell, 2002; Henry, 2005).

Glycemic load, beräknas enligt formeln:

GL = gram kolhydrat i en normalportion × GI /100.

HUR BERÄKNAS GI OCH GL?

För att räkna ut ett livsmedels GI-värde, görs en jämförande mätning. Som referensvärde anges 50 gram kolhydrater från bröd gjort på vitt raffinerat vetemjöl, som har GI 100. GI på ett livsmedel definieras sedan genom att jämföra blodsockerkurvan som 50 gram tillgängliga kolhydrater från livsmedlet ger, i förhållande till referensvärdet. Observera att det alltså gäller 50 gram kolhydrater i livsmedlet, inte 50 gram av livsmedlet i sig. Det finns många faktorer som påverkar GI, bland annat hur livsmedlet är tillagat och hur finfördelat det är. Om du vill leva efter GI-modellen finns det tabeller att tillgå som anger vilket värde olika livsmedel har.

Lågt GI: under 70
Medel GI: 70-90
Högt GI 90-110
Superhögt GI: över 110.

Stirra dig inte blind på enbart tabeller, då uträkningen har vissa brister. Det tar nämligen inte hänsyn till andra faktorer i livsmedlet, vilket gör att exempelvis potatis får ett högre GI än smågodis, trots att potatis givetvis har bättre sammansättning och näring än smågodis. Maten klassas alltså som bra eller dålig uteslutande utifrån GI-värdet. Tabellerna är mest användbara för att jämföra livsmedel inom samma livsmedelsgrupp, exempelvis kokt potatis och potatismos.
Eftersom vi sällan äter enbart ett enda livsmedel utan en kombination av flera på tallriken, är det ofta mer relevant att titta på GL, Glykemisk Belastning. Det tar hänsyn till hela måltidens sammansättning, och hur de olika livsmedlens GI påverkar hela måltidens värde. Som exempel får vår kokta potatis ett högre GI än pasta som ett enskilt livsmedel, men kombinerad i en måltid får det ett lägre GI. Det beror på att en normalstor portion potatis innehåller mindre kolhydrater än en normalstor portion pasta.

GL beräknas genom formeln: (gram kolhydrater per portion X GI) /100 = GL.

Referenser

Foster-Powell K, Holt S, Brand-Miller J. International table of glycemic index and glycemic load values: 2002. Am J Clin Nutr. 2002 Jul;76(1):5-56.

Henry CJ, Lightowler HJ, Strik CM, Renton H, Hails S. Glycaemic index and glycaemic load values of commercially available products in the UK. Br J Nutr. 2005 Dec;94(6):922-30.

www.Historiebloggen.nu

Historiebloggen: Goternas ursprung

Goternas ursprung har varit ett lärt spörsmål alltsedan 500-talet, då visigoternas och ostrogoternas riken behärskade stora delar av det forna Västromerska rikets områden. Goterna hade varit mindre kända för grekisk-romerska författare innan deras första anfall vid det romerska rikets gränser i mitten på 200-talet, så man kunde undra var dessa mäktiga folk egentligen kom ifrån. Ambrosius betecknade dem som Gog. Även bland de nya härskarna fanns ett behov av en historia som inte var sämre än romarnas. Mellan 526 och 533 skrev Cassiodorus sin Gotiska historia i tolv delar. Cassiodorus ledde kansliet under Theoderik den store och Athalaric, och förfogade därmed över stora forskningsresurser. Verket har gått förlorat, men man känner innehållet genom ett sammandrag av Jordanes. All senare forskning om goternas ursprung beror främst på Jordanes Getica.

Cassiodorus/Jordanes försökte hitta goternas rötter genom att identifiera dem i Getica 39 med Geterna (Γέται), en stam i Thrakien, omnämnt av Herodotos i bok IV 93-96 (besegrade av Dareios I) och V 3/4. Det finns samband mellan detta thrakiska folk och de mycket senare germansk-språkiga goterna, och det hjälpte de klassiska historikerna att identifiera dem. Herodotos daimon Zalmoxis blev hos Jordanes en gotisk kung. Sedan länkar Cassiodorus/Jordanes de thrakiska Geterna med Skyterna (nuvarande Ukraina). Med ett citat till Josefus och en helt okänd Ablabius anges Skyternas anfader vara Magog, i bibeln en av Jafets söner.

Jordanes berättar att goterna ursprungligen under sin konung Berig, tillsammans med gepiderna på tre skepp skall ha utvandrat från Scandza, där bland annat stammerna Gauthigoth, Ostrogothae och Vagoth anges bo, vilka av forskare stundom har identifierats med västgötar, östgötar och gutar. Utvandringsberättelsen har Jordanes från Cassiodorus som uttryckligen hänvisar till en levande folktradition hos dåtidens goter: "Ex hac igitur Scandza insula ... Gothi quondam memorantur egressi" Det är alltså inte någon »lärd tradition», vilket däremot kombinationen av goter och geter var. Denna mytiska utvandring daterar Jordanes till 1490 f.v.t..

Isidor av Sevilla skrev också en gotisk historia: Historia de regibus Gothorum, Vandalorum et Suevorum, mest visigoternas historia. Verket finns i två versioner. I den kortare versionen (cirka 620) skriver den lärde biskopen om goternas ursprung endast att det står fast att det är ett mycket gammalt folk, sprunget ut Skyternas rike (nuvarande Ukraina). I den längre versionen (cirka 625), talar han om den sista stavelsens likhet med Magog (Jafets son), och att man detta mest härleder ur en tolkning av Ezekiel (kap. 38:14-15). Men han tillägger att man tidigare brukade identifiera goterna med Getai.

Gotiskan är ett germanskt språk och klassas som nordgermanskt. Det anses av vissa vara närmare släkt med de nordgermanska språken, i synnerhet gutniskan på Gotland än med de västgermanska språken. Viktiga punkter i argumentationen är att gutniskan i likhet med gotiskan saknar a-omljud i höga vokaler (t ex fulk : skandinaviska folk, tyska volk, anglosaxiska folk), sänkning av u till o före r, användandet av ordet lamb med betydelsen "får", och uppträdandet av ett tidigt latinskt lånord lucerna ("(olje)lampa", gotiska -lukarn, gutniska lukarr), som endast gotiskan och gutniskan uppvisar.

Vissa hävdar dock att gotiskan inte stod närmare urnordiskan än andra germanska språk och klassar gotiskan som ett östgermanskt språk eftersom det talades av goterna i Ukrajina.

Etnonymen gutar användes i östra Skandinavien på vikingatiden både för gotlänningar och goter, och har den form som goternas namn förväntas skulle ha haft i sin dåtida östnordiska form. Motsvarande term på fornvästnordiska, de isländska sagornas språk, är gotar med adjektivet gotneskr, vilket alltså kan betyda både gutnisk och gotisk. Gotneska (gutniska) är den isländska beteckningen än idag för det gotiska språket. Enligt språkforskare härstammar goternas och gutarnas namn ursprungligen från en urgermansk etnonym: gutaniz, vilket anses ha betydelsen utgjutare.

Genom det gotiska språket kan man följa goternas, götars och gotlänningars släktskap med Ostrogoter som bebodde Ukrajina och att denna släktskap tyder på att de haft ett stort utbyte, förmodligen både kulturellt och i handel.

I Gutasagan från Gotland berättas det att öns befolkning en gång i forntiden blev så mångtalig att en tredjedel av gutarna tvingades att utvandra söderut för att slutligen bosätta sig på östromerskt område där de fortfarande på 1300-talet, när sagan skrevs ned, bodde kvar (Gutasagan, Holmbäck/Wesséns översättning). Denna berättelse har kopplats till goternas utvandring och Jordanes berättelse att detta folk på tre skepp skulle ha utvandrat från en ö i Östersjön nämligen Gotland, som ligger norr om floden Vistulas mynning och som hade formen av ett löv (Getica, Andreas Nordins översättning). Ännu på 1500-talet bodde det kvar en gotisk folkspillra på Krim; krimgoternas rike var på den tiden en vasall till det Östromerska riket. Språkmässigt försvann de någon gång på 1700-talet.

Under den tid då Jordanes skrev sin Getica trodde dock romarna att Skandinavien var en ö, vilket gör forskningen än svårare om ursprunget. Det råder enighet bland många forskare att Jordanes via Cassidorius har fått goternas utvandringsberättelse från en författare vid namn Ablabius. Enligt historikern Peter Heather så skulle denne Ablabius bara ha talat om en icke namngiven ö i Östersjön, som goterna enligt sina muntligt traderade sägner skall ha utvandrat ifrån. Denna ö identifierades sedan av Cassidorius med Skandinavien som man på hans tid hade fått upplysningar om genom den norske kungen Rodwulfs besök vid Theoderik den stores hov. Cassidorius har alltså själv dragit slutsatsen att det var Skandinavien som avsågs med den ö i Östersjön som goterna sade sig komma ifrån. Men med störst sannolikhet var det just Gotland som man menade att goterna kom från.

Goternas ursprung har vållat debatt alltsedan senmedeltiden, särskilt i Sverige. På grund av Jordanes berättelse om goternas urhem Scandza där han räknar upp ett flertal kända skandinaviska folkstammar, har det antagits att goterna härstammade från det som idag är Sverige, från götar och gutar, dvs. Gotland och Götaland på fastlandet. Tanken att svenskarna var förfäder till goter har använts till att i nationalromantisk anda förhärliga den svenska nationen. Många göticister ägnade stor möda åt frågan. Numera ifrågasätter flera (i synnerhet svenska) historiker goternas ursprung i Skandinavien. Dock finns det också forskare som i viss mån stöder denna uppfattning, såsom Ingemar Nordgren, Anders Kaliff och Josef Svennung.

Arkeologiska bevis, framlagda av polska och tyska arkeologer, bekräftar till viss del Jordanes uppgifter om goternas expansion söderut, i början från ett område, Pommern, vid nedre Weichsel nära Östersjökusten, och senare i väst- och centrala Ukrajina. Det arkeologiska materialet ger klara kopplingar till Skandinavien bl.a. likheter i gravhögar. Goterna har därför kopplats till den så kallade Tjerniahiv-kulturen i Ukrajina som hade släktskap i Wielbark-kulturen i Polen.

Källor

Holmbäck-Wessén, Svenska landskapslagar, Skånelagen och Gutalagen 1943.
Wessén, Elias, Nordiska folkstammar och folknamn, Fornvännen 1969.
Ambrosius av Milano (378). ”16”. De Fide II
Jordanes (1997). Getica: Om goternas ursprung och bedrifter. Stockholm: Atlantis. Sid. 16, 212. ISBN 91-7486-310-X
Josefus. Jewish Antiquities I ch.6
Fornvännen 1968, Elias Wessén s 21
Arne Søby Christensen (2002). Cassiodorus, Jordanes, and the History of the Goths. Studies in a Migration Myth. ISBN 978-87-7289-710-3
Wessén, Elias, Nordiska folkstammar och folknamn, Fornvännen 1969
Michael Barnes (2003). ”Languages and ethnic groups”. The Cambridge History of Scandinavia. Sid. s. 98. ISBN 0-521-47299-7
Sveriges Television: Svenska dialektmysterier
Hachmann, R., "Die Goten und Skandinavien" 1970".
Heather, P J, "The Goths" s 27
David King (2006). Drömmen om Atlantis. ISBN 91-975265-2-5
Mikael Kulikowski (2007). Rome's Gothic wars. Cambridge University Press. ISBN 0-521-84633-1
Ingemar Nordgren (2000). Goterkällan: Om goterna i Norden och på kontinenten. ISBN 91-973891-2-9
"The archaeological record could indicate that Jordanes' history concerning the origin of the Goths was based on an oral tradition with some sort of real background." - Kaliff, Anders. 2001. Gothic Connections. Contacts between eastern Scandinavia and the southern Baltic coast 1000 BC – 500 AD. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University.
Lars Hermodsson, Var goterna svenska utvandrare?, Populär historia, 5/1997

Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Regalskeppet Kronan - Marinarkeologiskt världsrekord utökas

För 39 året i rad grävs Regalskeppet Kronan ut utanför sydöstra Ölands kust. Det är inofficiellt världsrekord för längd på marinarkeologiska undersökningar.

Regalskeppet Kronan omtalas ofta som Stormaktstidens superskepp och var ett fullutrustat slagskepp, en krigsmaskin i fullt bruk. På grund av katastrofen när Kronan exploderade i ett sjöslag mot den Danska flottan den 1 juni 1676 har vi idag ett enormt källmaterial begravt i bottensedimenten på 26 meters djup. Det är ett material som ger oss berättelsen om Sverige under stormaktstiden och det tillför oss årligen ny kunskap, allt eftersom nya fynd plockas upp från havets botten. Varje år tillförs Kalmar läns museum nya fynd från dykningarna i Kronanutställningen på Kalmar läns museum. Vad hittar vi i sommar?

Lars Einarsson, projektledare för Kronan sedan 1982 berättar att sommarens dykningar inledningsvis kommer att inrikta sig på friläggning av de två kvarvarande bronskanonerna. Kanonerna står vertikalt, djupt nedsjunkna i homogen, syrefri, glacialt deponerad lera. Det innebär att de sannolikt kommer att vara mycket välbevarade. Den mindre kanonen är en 24-pundare av s k Vasatyp (vikt c a 100 kg), d v s tillhörande den serie om 86 bronskanoner som gjöts under 1620-talet för det berömda regalskeppet Vasa och hennes systerskepp Äpplet. Den större av kanonerna är sannolikt en 36-pundare (vikt c a 3,8 ton). Båda pjäserna är sannolikt svensktillverkade.

Vid sidan av det marinarkeologiska utgrävningsarbetet kommer arbetet med att skapa en detaljerad 3D-bild av vrakplatsen fortsätta, i form av omfattande digital fotografering av främst skrovkonstruktionen.

För alla som vill veta mer om de marinarkeologiska undersökningarna och om Kronan kan besöka Kalmar läns museum och Kronanutställningen. Där visas de finaste fynden från utgrävningarna och under sommaren erbjuds dagligen guidade turer.

Läs mer här:
https://www.regalskeppetkronan.se/

Regalskeppet Kronan i siffror:

Regalskeppet Kronan kölsträcktes på Skeppsholmen i Stockholm 1665-10-07.
Skeppet sjösattes 1668-07-31.
Konstruktör och byggmästare var engelsmannen Francis Sheldon d.ä.
Kronan blev på grund av penningbrist färdig först 1672.
Kronans deplacement är beräknat till ca 2 300 ton. Skeppet var 178 1/2 fot långt och 43 1/12 fot brett.
Kronans besättning bestod av 500 sjömän, 300 soldater och 50 officerare.
Bestyckningen, 110-114 kanoner (3-36 pund), var placerad på tre genomgående kanondäck, back, skans och hyttdäck.
Artilleriets totala vikt är uppskattad till ca 185 ton.

Om marinarkeologi och undersökningarna av Regalskeppet Kronan 1981 påbörjade Kalmar läns museum de marinarkeologiska undersökningarna av regalskeppet Kronan. Provschakt grävdes på strategiska ställen på vrakplatsen för att bestämma fyndlagrens utbredning och karaktär. Ett koordinatsystem upprättades över ett 50x40 meter stort område med vraket i centrum. Koordinatsystemet möjliggör inmätning och lägesbestämning med utgångspunkt från fixpunkter, av påträffade föremål och konstruktionsdelar. När väl koordinatsystemet var på plats, påbörjades en systematisk, successiv utgrävning av vraket. Däck för däck grävdes ut. Idag, efter 39 år av årliga undersökningar, är c a 95 % av vrakplatsen yta undersökt. 35 000 föremål har bärgats.

Syftet med en arkeologisk undersökning är att inhämta ursprunglig information som efter analys och tolkning kan öka kunskapen och förståelsen för vårt förflutna. För att nå målet är valet och tillämpningen av metod och teknik viktigt. I Kronans fall är synen på vraket som ett slutet fynd av fundamental betydelse, d v s att fynden i samband med förlisningen är deponerade på samma plats vid samma tidfälle. Det innebär att alla fynd, i plats- och tidsmässigt avseende, hör samman – de bildar en funktionell och kronologisk helhet! Sammanhanget av fynd – kontexten – gör att fynden bidrar till möjligheterna att tillföra tidigare okänd information om människor och samhälle under svensk stormaktstid.

Av: kalmarlansmuseum.se

Fler historienyheter på www.Historiebloggen.nu

Stiljournalen : allt om klassisk herrstil

Historiebloggens bokrecension: Stiljournalen : allt om klassisk herrstil, Fredrik Af Klercker, 2016, ISBN: 9789113074153

Stiljournalen är en stilguide för den moderna mannen ur ett historiskt och praktiskt perspektiv som erbjuder såväl inspirerande som instruktiv läsning

Stiljournalen är skriven av en ung man på ett ålderdomligt sätt. Boken andas pensionärsdoft. Det är som att läsa gammal gubbes memoarer. Man skulle kunna säga att Stiljournalen vänder sig till gamla gubbar, alltså män i pensionärsåldern, för att alla stiltips och stilråd är tagna ur någon föregående epok med betoning på äldre. Här motarbetas modernismens normer och etikett. Stiljournalen bjuder istället på gammalmodiga tips på hur man skall klä sig som typisk gubbe. Hur en så ung man kan skriva så gammalmodigt är en gåta. Men det kan i för sig vara så att boken är skriven av just en gammal pensionär och Klercker satt sitt namn på boken för att kunna marknadsföra sitt skjortmärke på ett bredare plan. Visst, men det är bara spekulation som vi inte vill sätta något värde på. Som en modern man som letar efter stiltips och stilråd ska man nog leta vidare, för den här stilguiden är så gammaldags man kan tänka sig. Nej, boken handlar verkligen om klassisk herrstil, alltså gamla gubbars dagar. Vill du ha en pensionärsstil, så visst, då är boken för dig. Men allmän rekommendation är att ta Måns Zemerlöws bok om den moderna gentlemannen (Chevaleresk) som är betydligt roligare och modernare skriven, samt handlar om moderna tider.

Fler bokrecensioner på www.Historiebloggen.nu

Konsten att försörja sig, Sofia Ling, 2016, ISBN: 9789170312915

Historiebloggens bokrecension: Konsten att försörja sig, Sofia Ling, 2016, ISBN: 9789170312915

Nytt ljus på kvinnliga arbetets historia

I boken Konsten att försörja sig kastar uppsalahistorikern Sofia Ling nytt ljus över kvinnornas arbete i Stockholm under 1600- och 1700-talen.

Det tidigmoderna Stockholm har ofta framstått som en hierarkisk stad där samhällsordningen ansågs orubblig och given av gud. Laglig rätt att idka näringar var förbehållet vissa män, och endast för dem och för deras änkor var det skråsystem öppet som reglerade näringslivet. Mannen var överordnad kvinnan, och hennes rörelsefrihet och möjlighet till försörjning var ytterst begränsad.

Sofia Lings forskning ger delvis en annan bild. Hennes resultat anknyter till ny forskning om tidigmoderna städer runt om i Europa, där bilden av kvinnors möjligheter till försörjning på flera håll har reviderats. De glimtar av levnadsöden, konflikter, organiserat arbete och gemenskap som skymtar fram i materialet berättar om en stad i hög grad präglad av kvinnlig närvaro. Änkor såväl som hustrur med arbetande makar säljer bröd och frukt, fisk och kött från korg och bod, mäklar kläder, bränner brännvin och håller krog, och argumenterar kraftfullt för sin rätt att försörja både sig och sina familjer.

Sofia Ling är filosofie doktor i historia vid Uppsala universitet. Hennes avhandling från 2004, Kärringmedicin och vetenskap, handlar om förhållandet mellan den framväxande läkarvetenskapen och obehöriga utövare av läkekonst i Sverige under perioden 1770 till 1870. Därefter har hennes forskning främst handlat om kvinnors arbete och försörjningsmöjligheter ur ett genusperspektiv under tidigmodern tid. Konsten att försörja sig. Kvinnors arbete i Stockholm 1650–1750 är ett resultat av det arbetet.

Beskrivning från förlaget:

I Konsten att försörja sig kastar Uppsalahistorikern Sofia Ling nytt ljus över kvinnornas arbete i det tidigmoderna Stockholm. Hur var det att leva i 1600- och 1700-talens stad? Var det möjligt för en gift kvinna att arbeta? Och hur kunde ensamstående kvinnor försörja sig?

Genom en grundlig undersökning av ett material som består av kvinnors skriftliga klagomål till bland annat handelskollegium analyserar Ling både det faktiska kvinnoarbete som ägde rum i staden, och hur kvinnorna inför myndigheterna argumenterade för sina möjligheter till försörjning. Resultatet reviderar synen på kvinnornas handlingsutrymme i stadens historia och ger en mer mångfacetterad bild, fjärran från den begränsade tillvaro som rådande lagar vittnade om.

Det tidigmoderna Stockholm har ofta framstått som en hierarkisk stad, där man föddes och dog inom samma stånd och där samhällsordningen ansågs orubblig och given av Gud. Laglig rätt att idka näringar var förbehållet vissa män, och endast för dem och för deras änkor var det skråsystem öppet som reglerade näringslivet. Hustavlan, den del av Luthers lilla katekes som förklarade vars och ens roll i samhällshierarkin, har setts som rättesnöre för relationer inom hushållen. Den stadgade att mannen i alla avseenden var överordnad kvinnan; fadern eller maken tog beslut för kvinnans del och hade rätt att tukta såväl tjänstefolk som barn och hustru. Sammantaget ger det en bild av en stad där kvinnans rörelsefrihet och möjlighet till försörjning var ytterst kringskuren.

Lings resultat ger en bild fjärran från den strikt hierarkiska och mycket beskurna tillvaro för kvinnor som förordades. Hennes resultat anknyter till ny forskning om tidigmoderna städer runt om i Europa, där bilden av kvinnors möjligheter till försörjning på flera håll har reviderats.

De glimtar av levnadsöden, konflikter, organiserat arbete och gemenskap som skymtar fram i materialet berättar om en stad i hög grad präglad av kvinnlig närvaro. Änkor såväl som hustrur med arbetande makar säljer bröd och frukt, fisk och kött från korg och bod, mäklar kläder, bränner brännvin och håller krog – och argumenterar kraftfullt för sin rätt att försörja både sig och sina familjer.

Verkligheten visar sig alltid långt mer mångfacetterad än vad lagar och förordningar låter påskina.

Fler bokrecensioner på www.Historiebloggen.nu

Yrke: influencer. Så gör du karriär på nätet

Historiebloggens bokrecension: Yrke: influencer. Så gör du karriär på nätet, Linda Hörnfeldt, 2018, ISBN: 9789173379403 .

Så gör du karriär på nätet! Hur blir man influencer?

Lindas bok om hur man blir en influencer är bara en i mängden. Många, med ordentlig betoning på många, författare har gett sig in i striden om läsare som drömmer om en karriär på sociala medier. Bloggare, Youtubers, poddare och instagrammare har blivit vår tids stora kändisar. Genom att bygga upp stora följarskaror (followers) i egna kanaler har de blivit entreprenörer med större räckvidd än många etablerade mediakanaler. Det är kanske inte så märkligt då att företag gärna vill marknadsföra sig genom influencers kanaler. Tiden då företag kunde erbjuda en schampoflaska i utbyte mot en instagrampost och där en goodiebag ansågs vara skälig ersättning för ett blogginlägg är sedan länge förbi. Att vara en influencer är nu ett yrke att ta på fullaste allvar. Men hur gör man egentligen för att lyckas och finns det fallgropar att undvika på vägen? Linda har sammansatt några tips och råd om hur man blir en framgångsrik influencer och kanske till och med Sveriges främsta influencer, vem vet vad du har för talang. I den här boken coachar Linda Hörnfeldt dig i konsten att tjäna pengar på sociala medier. Man får lära sig allt från att vårda och bygga sin målgrupp till att ta betalt för samarbeten samt nätverka och leverera rätt innehåll i tid. Genom intervjuer med influencers samt med handfasta råd lär hon dig allt du behöver veta för att lyckas med dina kanaler. Linda har några kontakter bland de mindre kända influencers, därför är tips och råd från henne kommer kanske inte ta dig till skyarnas nivå, säg KimKardashians exempelvis.

Det här är alltså en bok i kategorin personlig utveckling och motivation. Du får lite tips och råd, och resten är upp till dig. Lite ungefär som med böckerna i hur man skriver en bok, det vill säga, man sätter sig ned och börjar skriva istället för att läsa andra wannabe-författares böcker om hur man kan skriva böcker. Hur löjligt som helst tänker man, men finns många som köper sådana böcker i högsta tro om att bli framgångsrik författare. Detsamma gäller även Linda Hörnfeldts bok Yrke Influencer - så gör du karriär på nätet. Istället för att slösa tid och pengar på något meningslöst som att hjälpa en annan wannabe, gör det rätta, lägg ner tid på dina konton på sociala medier och gör som alla andra framgångsrika influencers, om det är det du brinner för. En sådan här bok som Lindas kommer inte öppna upp dörrar för dig, tvärtom kan den till och med skapa tvivel och skapa hinder i din hjärna som får dig att må dåligt för att du kanske tror att det är något för avancerat för dig. Nej, vill du bli influencer, så föreslår Historiebloggen att du avsätter tid för sociala medier och härmar framgångsrika influencers, istället för att slösa tid och pengar på meningslös bok. Lycka till!

Fler bokrecensioner på www.Historiebloggen.nu

GROTIUS HISTORY OF THE GOTHS 1655

Historia gotthorum, vandalorum & langobardorum: Ab Hugone Grotio partim versa, partim in ordinem digesta. Præmissa sunt ejusdem prolegomena. Ubi regum gotthorum ordo & chronologia, cum elogiis. Accedunt nomina appelativa & verba gotthica, vandalica, langobardica, cum explicatione.

Amsterdam, Ludovicum Elzevirum, 1655. 8:o. Grav. extra titel,+ (6),+ 148,+ 932,+ (98) s. Svag fuktrand första bladen och en fläck s. 1 i första pagineringen. Halvpergamentband från mitten av 1800-talet, guldornerad rygg med röd titeletikett, marmorerade pärmpapper. Ur filologen Fredrik Wulffs bibliotek, med hans namnteckning.

Ter Meulen 735. Willems 1181. Berghman 1578. Hoffman III, 299. Warmholtz 1338: ”Hon hålles för vara nog sällsynt”. Viktig utgåva för stormaktstidens göticistiska historieskrivning. Samlingen innehåller Hugo Grotius 70 sidor långa företal, vilket ansågs så viktigt att det även översattes till svenska 1670, Prokopius ”De gothorum & de vandalorum”, båda i Grotius latinska översättning, Agathius ”Excerpta...”, Jordanes “De getarum” i B. Vulcanius Brugensis utgåva, Isidorus av Sevilla ”Gothorum, vandalorum et svevorum in Hispania chronicon” i Isaac Vossius textutgåva, samt slutligen Paulus Warnefrids ”De gestis langobardum”.

GROTIUS HISTORY OF THE GOTHS 1655. GROTIUS, HUGO. Historia Gotthorum, Vandalorum, et Langobardorum: Ab Hugone Grotio partim versa, partim in ordinem digesta paemissa sunt ejusdem Prolegomena. Ubi regum Gotthorum ordo & chronologia, cum elogiis. Accedunt nomina appellativa & verba Gotthica, Vandalica, Langobardica, cum explicatione. Auctorum omnium tabula contentorum indicat. Amsterdam, Elzevir, 1655.

8vo. 182 x 112 mm. (6), 148, 932, (98) pp. With an engraved extra title. Red near contemporary morocco with gilt spine with raised bands, boards with gilt frames and fleurons, all edges gilt. A few minor stains, otherwise a clean copy. Stamp on title and last page. Exlibris of Jean Baptiste Lecuy and off Digard de Cuissart respectively on front board inside. Engraved portrait of Th. Fix mounted on front fly leaf recto.

Willems 1181. Warmholtz 1338. First edition, published 10 years after the author's death. Grotius, when in a precarious situation, had been named Swedish ambassador to France by Axel Oxenstierna, and Grotius commenced the work out of gratitude to Sweden. He builds mainly on classical authors such as Procopius, Jordanes and Isidore of Seville.

Historiebloggen: Böcker om heraldik

Böcker om heraldik

En tämligen komplett samling av heraldisk litteratur på svenska och de mest tillgängliga och bra böckerna på andra språk. Här ingår inte artiklar som är publicerade i en heraldisk tidning som Heraldisk Tidskift, Vapenbilden eller motsvarande.

Böcker på svenska

Aminoff, Torsten (red), Finlands adelskalender
Andersson, Per, Heraldiska vapen i Sverige (Draking, Mjölby 1989)
Andersson, Per, Svensk vapenbok för köpingar, municipalsamhällen och landskommuner 1863-1970 (Draking, Mjölby 1994)
Andersson, Per: Heraldiska vapen i Sverige [Recension 1989]: de Waern, Bror Jacques
Andersson, Per, Korsflaggor i Norden (Draking, Mjölby)
Andersson, Per, Heraldik (Draking, Mjölby 1993)
Berghman, Arvid, Bergsbrukets heraldiska emblem (Stockholm 1934)
Berghman, Arvid, Borgerliga släktvapen (Riksheraldikern 1934)
Berghman, Arvid, Borgerlig vapenrulla (Djursholm 1950)
Berghman, Arvid, Dynastien Bernadottes vapen och det svenska riksvapnet (Stockholm 1944)
Berghman, Arvid, Exlibris (1956)
Berghman, Arvid, Heraldisk bilderbok tillägnad Kronprins Carl Gustaf (Stockholm 1951)
Berghman, Arvid, Heraldiskt vademecum (Stockholm 1938,Göteborg 1987)
Berghman, Arvid, Kungliga och furstliga exlibris (Stockholm 1955)
Berghman, Arvid, Nordiska riddareordnar och dekorationer (Malmö 1949)
Berghman, Arvid, På heraldisk utställning (1936)
Berghman, Arvid, Svenska borgerliga släktvapen (Stockholm 1939)
Berghman, Arvid, Sveriges tre kronor och Stockholms stadsvapen (Stockholm 1956)
Bergman, Emanuel, Dalslands namn och vapen (Hembygden 1924)
Bergman, Emanuel, Medicinska emblem och symboler (Stockholm 1941)
Bergman, Emanuel, Heraldiken och hembygdsrörelsen (Eskilstuna 1946)
Bergroth, Tom, Riddarvapnen från Sonnenburg (Stockholm 1991)
Bergsten, Valter, Bomärken i Medelpad (1981)
Berlin, Jens Christian; Inledning til heraldiken – (se Uggla, Carl)
Blaxhult, Malte Adel, knektar, torpare och bönder (Jönköping 1997)
Bomansson, K A, Finlands stats- och landskapsvapen (Helsingfors 1887, 1889)
Bäckmark, Magnus& Wasling, Jesper , Heraldiken i Sverige (2001)
Carlskiöld, Per Svea rikes ridderskaps och adels vapenbok (Stockholm 1830)
Cederblom, Harald, Vår flagga (1917)
Cedercrona, Daniel Gustaf Sweriges rikes ridderskaps och adels wapenbok (Stockholm 1746)
Cederström, Rudolf Skoklosterskölden (Stockholm 1945)
Cederström, Rudolf De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecknen (Stockholm, 1942)
Clason, Fredrik Dalpilarna i Dalarnas vapen (Hedemora 1923)
Corswant-Naumburg, Inga von, Henrich Keijsers Vapenbok [Artikel 1996]
Corswant-Naumburg, Inga von, Maktsymboler under svensk stormaktstid [Artikel 1996]
Crampton, William, Flaggor (1992)
Dahl, Göran Bomärken på Åland (Mariehamn 1994)
Dahlby, Frithiof, Se Raneke
Dahlby, Frithiof, Svensk heraldisk uppslagsbok (Stockholm 1964)
Dahlgren, Erik Wilhelm Ätten de Geer (Uppsala 1920)
Dunér, Uno Halmstads vapens ursprung [Artikel 1995]
Elgenstierna, Gustav, Borgerliga släktvapen [Artikel 1914 PTH]
Elgenstierna, Gustav, Den introducerade svenska adelns ättartavlor (Stockholm 1925-34)
Englund, Peter Det hotade huset (Stockholm, 1989)
Eneström-Egh / Lindblad, Ordenskarta ( )
Fleetwood, Harald, Handbok i svensk heraldik (Stockholm 1917 )
Fleetwood, Harald, Svenska medeltida kungasigill 1-3 (Stockholm 1936, 42, 47)
Fleetwood, Harald, Sveriges kungavapen under medeltiden [Artikel 1917 SHF]
Fleetwood, Harald, Sveriges Tre Kronor [Artikel 1939 Riksheraldikern]
Fleetwood, Harald, Svenska medeltida biskopssigill (Stockholm 1951)
Fleetwood, Harald, Sveriges riksvapen, landskaps- och stadsvapen (Stockholm, 1932)
Fleetwood, Harald, Kronorna i svenska riksvapnet (Stockholm, 1943)
Fogelmarck, Stig, Skattkammaren (Stockholm 1970 1975)
Foley, John, Tecken, märken och symboler (Stockholm 1995)
Granfelt, George, Finlands ridderskaps och adels vapenbok (Helsingfors 1889)
Granfelt, George, Finlands städers vapenbok I (Helsingfors 1892)
Hanell, Krister, Äldre sigillstampar i Lunds universitets … (Lund 1935)
Hausen, R, Avbildningar af vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor (Helsingfors 1882)
Hausen, R, Finlands medeltidssigill (Helsingfors 1900)
Hausen, R, Namn- och vapenristningar på Ålands utskär (Helsingfors 1925)
Heijne, Axel von Ätten von Heijnes heraldiska vapen (Lidingö 1979)
Hellström, Harald, Kort handledning i heraldik (Stockholm 1941)
Heymowski, Adam, Wranglars ära (Skokloster 1970)
Hildebrand, Bror Emil, Svenska sigiller från medeltiden (Stockholm 1862-67)
Hildebrand, Emil, Vasanamnet och vasavapnet (Stockholm 1889)
Hildebrand, Hans, Sveriges Medeltid, band 1-4 (Stockholm 1879-1903)
Hildebrand, Hans, Heraldiska studier I [Artikel 1885 Antikvarisk tidskrift]
Hildebrand, Hans, Heraldiska studier II [Artikel 1887 Antikvarisk tidskrift]
Hägg, Erik, Konsten att flagga (Stockholm 1937)
Höglin, Svante, Härjedalens landskapssigill, vapen och sockensigill (Uppsala 1932)
Höglin, Svante, Jämtländska tingslags- och sockensigill (Uppsala 1931)
Höglin, Svante, Landskapets Jämtlands sigill och vapen (Uppsala 1927)
Kajanus, G A, Samling af Wapen för grefliga, friherrliga och adeliga ätter (Helsingfors 1840-43, Supplement 1882)
Kannik, Preben, Flaggor från hela världen (Stockholm 1957)
Keyser, VAPENBOK (1650)
Kleberg, Johan, Heraldik (Hantverkets bok 1934)
Kleberg, Johan, Heraldiskt lexikon över å Svenska riddarhuset introducerade ätter (Stockholm 1919)
Kleberg, Johan, De äldre vasavapnen [Artikel 1934 Riksheraldikern]
Klinge, Matti Finlands blåvita färger (Helsingfors 1988)
Klingspor, Carl Arvid, Handbok i praktisk wapenkonst (1887)
Klingspor, Carl Arvid, Sveriges ridderskaps och adels vapenbok (Stockholm 1890)
Klingspor, Carl Arvid, Baltisches Wappenbuch (Stockholm 1882)
Knorring, Gotthard von, Vårt släktvapen (Helsingfors 1977)
Kälde, Bengt Olof, Serafimerordens tronföljarsköldar [Artikel 1997]
Källén, K. Hilding, Eskilstuna vapen, Fabricius och Hefaistos-Vulcanus (Eskilstuna 1960)
Lagerberg, Carl, Göteborgs stads vapen (Göteborg 1896)
Lang / af Petersens, Riddarhuset
Larsson, Daniel, Heraldik i förändring (Akademisk uppsats / GBG universitet 1997)
Lenk, Torsten, Den svenska flaggans historia (Stockholm 1949)
Lenk, Torsten, Värmlands vapen [Artikel STF 1928]
Lewenhaupt, Adam, Adelsvapnen och den svenska heraldiken (Stockholm 1926)
Lewenhaupt, Adam, Heraldikens uppgift och betydelse (FAF II, 1927)
Lewenhaupt, Claes, Sveriges adelskalender ()
Lindholm, Carl, Bomärken (Stockholm 1976)
Liljeblad, F, Svenska rikets jemte landskaps, städers och läns vapen (1878)
Liljeblad, F, Sveriges riksvapen, landskaps- och stadsvapen (Stockholm)
Lindgren, Uno, Heraldik i svenska författningen (Lund 1951)
LIVRUSTKAMMAREN, Riddarlek och tornerspel (Stockholm 1992)
Löfqvist, Karl-Erik, Om riddarväsen och frälse i nordisk medeltid (Lund 1935)
Lönnqvist, Bo, Helsingfors vapen, Nylands vapen [Artikel 1995]
Mark, Ebbe R:son, Från heraldikens värld (Göteborg 1977)
Nahlén, Johannes, Egna märken (Umeå 1992)
Nevéus C / De Wearn B J, Ny svensk vapenbok (Stockholm 1992)
Nevéus, Clara, Skurups vapen – en övning i heraldik [Artikel 1993]
Nevéus, Clara, Vapen och flaggor under den svensk-norska unionens tid [Artikel 1994]
Nousiainen, Ålands landskaps vapen (1993)
Nässert, Mats Svenska försvarets tilläggstecken (Växjö 1996)
Olsson, Jan-Eric Vapensköldar i Eksjö stad (Eksjö 1976)
Peringskiölds arbeten (finns i Kungliga bibliotekets och riksarkivets samlingar)
Petersson, Stig-Åke Heraldik i Kalmar län (1977)
Prange, Knud, Heraldisk Nøgle til Nyt Dansk Adellexikon (1959)
Prange, Knud, Heraldik og Historie (2. rev. udg. 1977)
Prange, Knud, Våbenanetavlen, perspektiver og exempler (1982)
Påhlman, John M, Svenska frimurarevapen I (1898)
Påhlman, John M, Svenska frimurarevapen II (1914)
Påhlman, John M, Svenska frimurarevapen III (1926)
Påhlman, John M, Svenska frimurarevapen IV (1933)
Rahmqvist, Sigurd Sätesgård och gods (Uppsala 1996)
Raneke, Jan, Forntidsdjur och landssymbol [Artikel 1997]
Raneke, Jan, Nordisk heraldisk terminologi (Lund 1988)
Raneke, Jan, Riddaren Gerhard Snakenborg och hans familj [Artikel 1997]
Raneke, Jan, Svensk adelsheraldik (Malmö 1990)
Raneke / Dahlby, Svenska adelns vapenbok (Stockholm 1967)
Raneke, Jan, Svenska medeltidsvapen 1-2 (Bodafors 1982)
Raneke, Jan, Svenska medeltidsvapen 3 (Bodafors 1985)
Raneke, Jan, Ärkebiskopar & biskopar i Lund
Rancken, A W, De nya sigillen för härader…. (Finskt Museum 1934)
Rancken, A W, Vapnen för Finlands städer (1933)
Reitzel, Poul, Danske heraldiske exlibris (Köpenhamn 1943)
Reuterdahl, H, De äldsta swenska sigillerna (Lund 1843)
RIKSARKIVET, Sveriges landskapsvapen (Stockholm 1991)
RIKSHERALDIKERÄMBETET, se Meddelande från …
Rosman, Holger, Rasmus Ludvigsson som genealog (Uppsala 1897)
Runstedt, Carl, Östergötlands vapensköldar (Borås 1945)
Runstedt, Carl, Östergötlands härader och häradsvapen (Borås )
Rur, Bengt Hovkamreraren Arvid Berghman [Artikel 1996]
Sandberg, Jan Åke Gravkoren och vapnen i Suntaks gamla kyrka [Artikel 1990]
Scheffer, Gunnar, Heraldisk spegel (Stockholm 1964)
Scheffer, Carl Gunnar Urban, Svensk Vapenbok för landskap, län och städer (Stockholm 1967)
Scheffer, Carl Gunnar Urban, Sörmländsk heraldik (Nyköping 1955)
Scheffer, Carl Gunnar Urban, R. Brocman och hans Collectanea heraldica (Stockholm, 1957)
Scheffer, Carl Gunnar Urban, Johan Peringskiölds och hans efterföljares heraldiska arbeten för Riddarhuset [Artikel 1977]
Scheffer, C. Gunnar U, Studier över Peter Wieselgrens manuskript ”Svensk vapentolkning” (Göteborg, 1977)
Schegel, Bernhard & Klingspor, Carl Arvid, Svensk heraldik (Uppsala 1874)
Schlegel, Bernhard, Den med sköldebref förlänade men ej å Riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflor (Stockholm 1875)
Schimanski, Folke Finns Malmös vapen i Polen? [Artikel 1993]
Schönberg, Anders, Anmärkningar wid heraldiquens öden i Swerige (Den Swenske Mercurius 1757)
Seitz, Heribert, De tre kronorna (Stockholm 1961)
Spak, Fredrik Adolf, Några historiska upplysningar om fanor och krigsmusik med särskild hänsyn till de svenska regementstrofeérna (Stockholm 1890)
Sparre-Lindhe, Casimir, Variera heraldiska vapen mera (Malmö 1995)
Sparre-Lindhe, Casimir, Heraldica Hodierna – Heraldik idag (Åbo 1988)
Svärdström, Svante Dalarnas vapenbok (Falun 1951)
Tegnér, Esaias dy, Om svenska familjenamn (Nordisk Tidskrift 1882)
Tengström, Leif , Muschoviten – Turcken icke olijk” (Jyväskylä 1997)
Tidmark, Nils , Gammalt och nytt om Tre kronor (Stockholm 1961)
Toll, Hans, De äldsta svenska konungavapenbilderna (Stockholm 1919)
Uggla, Carl H, Afhandling om Swea rikes urgamla wapn de tre kronor (Stockholm 1760)
Uggla, Carl H, Inledning til heraldiken (Stockholm 1746)
Uggla, Carl H, med kommentarer av Jens Christian Berlin; Inledning til heraldiken (2008)
ggla, Claës, Rätt uttal av adliga namn (Haninge 1996)
Uggla, Erik, Kalender över ointroducerad adel
de Waern, Bror Jacques, Se Neveus
Wallgren, Georg Wilhelm Boken om bomärken (Helsingfors 1965)
Wallin, Sigurd, Adelshovets heraldik (Stockholm 1960)
Warnstedt, Christoffer von, Adel, vad är det (Stockholm 1970)
Wasling, Jesper & Bäckmark, Magnus, Heraldiken i Sverige (2001) Se Bäckmark.
Wasling, Jesper (red); Heraldik för nybörjare (2005, 2012)
Wasling, Jesper; Medeltidens härold (2008)
Wennberg, Erik; Johan Hadorphs resor (1917)
Wernstedt, Folke; Äldre svenska frälsesläkter Bd 1 H 2 (Stockholm 1991)
Wernstedt, Folke; Äldre svenska frälsesläkter Bd 1 H 3 (Stockholm 1989)
Wernstedt, Folke; Äldre svenska frälsesläkter Bd 1 H 1 (Stockholm 1989)
Wernstedt, Folke; Äldre svenska frälsesläkter (Stockholm 1957-1989)
Wibling, Hilding; Epitafier och vapensköldar i Kalmar domkyrka (Kalmar 1979)
Wiklund, Berthold; Mölndals kommuns vapen (Mölndal 1976)
Wiktorsson, Per-Axel; Svenska sköldebrev från medeltiden [Artikel 1989]
Wildte, Fridolf; Dalslands häradssigill [Artikel Hembygden 1932]
Wildte, Fridolf; Västergötlands häradssigill [Artikel VFFT 5-6 1932]
Winroth, Anders; Dalafogden Olof Tyrgilsson, hans förfäder och ättlingar [Artikel 1989]
Winroth, Anders; Vilket vapen förde bergsfogden Jöns Ingemarsson? [Artikel 1986]

Böcker och artiklar på nordiska spårk

Achen, Sven Tito, Danske adelsvåbener (Köpenhamn 1973)
Bartholdy, Nils G, Kroner og kors som unionssymboler [Artikel 1996]
Cappelan Hans A T K, Norske slektsvåpen (Oslo 1969)
Tønnesen, Allan red. & Nils G. Bartholdy, Heraldik i Norden (1984)
Grandjean, Poul Bredo, Dansk Heraldik (København 1919)
Volborth, Cal Alexander von; Alverdens heraldik i farver (Köpenhamn 1972)

Okänd författare

En fransk vapenbok (Stockholm 1992)
Engelsk heraldik (Stockholm 1992)
Skydd för kommunala vapen mot obehörig användning i näringsverksamhet (Stockholm 1972)
Sveriges drottningar (Stockholm 1995)
Sveriges ridderskaps och adels wapenbok (Stockholm, 1865-[1879)
Vapenbilder för levande grevliga och friherrliga ätter (Stockholm 1994)
Svenska rikets jemte landskaps, städers och läns vapen (Stockholm, 1878)
Svea rikes ridderskaps och adels wapn-bok, innehållande alla på svenska riddare-huset introducerade greflige, friherrlige och adelige ätters sköldemärken (Stockholm, 1781)
svenska riddarordnarna (Stockholm, 1935-1936)
De antiqvis verisqve regni Sveciae insignibus, liber singularis (Holmiae, 1678)
Rikets vapen och flagga (Stockholm, 1960, 1966)
Bomärken inom Orsa socken (Orsa, 1966)
Sveriges landskapsvapen, en lexa för pojkar och flickor (Uppsala 1888)
Sveriges ridderskaps och adels vapenbok (Stockholm, 1890)

Kataloger och häften

Einar J:son Kedjas fanor (Armémuseum)
Finsk heraldik i nutiden (Heraldiska sällskapet i Finland)
Flaggan och fanan ()
Flaggor (Läckö 1993)
Från Vasa till Bernadotte (Husgerådskammaren)
Medeltiden (Läckö 1988)
Riddarlek och tornerspel (Livrustkammaren)
Rikets vapen och flagga (Statens historiska museum)
Sveriges landskapsvapen (Riksarkivet)
Heraldica Fennica (Helsingfors 1978)

Tidskrifter och årsskrifter

Exlibriscirkuläret (Svenska Exlibrisföreningen)
Heraldisk tidskrift (Societas Heraldica Scandinavica), 1960 –
Kalender över ointroducerad adels förening 1934 –
Meddelanden från Riksheraldikerämbetet 1934 – 1945
Meddelanden från Svenska Heraldiska Föreningen 1912, 1913, 1917
Samlarnytt 1962 – 1964
Skandinavisk vapenrulla 1963 – 1970, 1974 -.
Sköldebrevet 1995 – 1999 (Heraldiska Samfundet)
Suku- ja henkilövaakunoita (Collegium Heraldicum Fennicum)
Vapenbilden (Svenska Heraldiska Föreningen), 1977 –

Förkortningar

Riksheraldiker = Meddelanden från Riksheraldikerämbetet.
FAF = Finlands Adels Förbunds årsskrift
HA = Historiallinen Arkisto (Finsk historisk tidskrift)
PTH = Personhistorisk Tidskrift
SHF = Svenska Heraldiska Föreningen. Fanns under 1910-talet, men upphörde sedan. Föreningen gav ut tre nummer av sin tidskrift.
STF = Svenska Turistföreningens årsskrift
VFFT = Västergötlands fornminnesförenigs tidskrif

www.historiebloggen.nu

Källa: svenska heraldiska föreningen