Ingmar Stenroth: Myten om goterna - Från antiken till romantiken 204 s., Atlantis, ca 239:-
Goterna, detta gamla barbariska krigarfolk, har ställt till det ordentligt i historien, men myterna om dem har förmodligen ställt till ännu mer. Som bekant gjordes deras historiska insatser under folkvandringstiden, då de plötsligt uppenbarade sig på den europeiska scenen och erövrade stora delar av det romerska imperiet för att därefter försvinna lika plötsligt som de kom. Myterna om dem levde emellertid vidare i dikt och saga och kom långt senare, framför allt under renässansen och 1600-talet, att bilda grundval för såväl den svenska göticismen som den spanska nationalismen, eftersom både svenskar och spanjorer uppfattade sig som sanna arvtagare till dessa försvunna men legendariska erövrare. Även tyskarna har, inte minst under Hitlertiden, åberopat goterna som ärorika germanska stamfränder. Å andra sidan har goterna också, fast helt utan egen förskyllan, fått ge namn åt diverse företeelser som i nyare tid uppfattats som mer eller mindre barbariska och medeltida, t ex medeltidens "gotiska" byggnadsstil eller romantikens "gotiska" skräckromaner. Många böcker har skrivits om allt detta, men de flesta har nöjt sig med att bara behandla en del av ämnet, eftersom det omfattar så ofantligt mycket. Den göteborgske litteraturhistorikern Ingmar Stenroth, fil doktor på en avhandling om Götiska förbundet, har dock nu skrivit ett översiktsverk med ambitionen att täcka alltihop eller åtminstone det mesta från antiken till romantiken. Myten om goterna har han kallat sin bok, men egentligen skriver han inte bara om myterna utan också om verkligheten bakom dem. Avsikten är att verket skall bilda upptakt till ett kommande verk om den svenska nationalismens rötter.
Hur detta skall gå till återstår att se. Den bok som nu föreligger innehåller knappast någon ideologisk analys och inte heller några nya tolkningar, men den kan med fördel användas som ett historiskt kompendium av den som helt enkelt vill veta vad goterna hade för sig och vad man ansåg om dem under äldre tid. Stenroth börjar som sig bör med att presentera historieskrivaren Jordanes krönika "Getica" från 500-talet, det verk om goternas äldsta historia som varit utgångspunkt för de flesta senare framställningar. Här berättas bland annat att goterna i tidens begynnelse utvandrat från ön Scandia, varmed tydligen menas Skandinavien, och det är den berättelsen som ligger till grund för den svenska göticismen, som identifierar goternas båda huvudstammar, visigoter och ostrogoter, med de svenska götalandskapens västgötar och östgötar. Som Stenroth med rätta framhåller är den identifikationen tvivelaktig, och hela ursprungshistorien hos Jordanes förmodligen att betrakta som en myt. När goterna på 200-talet först dyker upp i historiska källor och arkeologiska vittnesbörd, befinner de sig i svartahavsområdet, och därifrån erövrar de efterhand allt större stycken av det romerska imperiet. Visigoterna slår sig efterhand ner i Spanien, medan ostrogoterna under ledning av Theoderik den store lägger beslag på Italien och östra medelhavsområdet.
Efter att ha redogjort för olika romerska skribenters syn på goterna, övergår Stenroth till de språkliga och litterära minnesmärken som goterna själva lämnat efter sig, häribland den berömda Codex Argenteus eller Silverbibeln, som skrevs för Theoderik den store i Ravenna på 500-talet. Eddans hjältesånger om Theoderik, Ermanarik och andra gotiska härskare tas också upp till behandling, innan Stenroth kommer in på det lärda återupptäckandet av goterna under senmedeltiden och renässansen. Resten av boken handlar i huvudsak om den nationalistiska litteratur - Rudbecks "Atlantica" och mycket annat - som blev följden av denna återupptäckt.I huvudsak bygger Stenroth sin framställning på äldre verk, numera i viss mån föråldrade. En smula överraskande är sålunda att han inte alls hänvisar till Andreas Nordins moderna Jordanes-översättning, som utkom för några år sedan på samma förlag. Ej heller omnämner han Kurt Johannessons utomordentliga, internationellt uppmärksammade bok "Gotisk renässans" från 1980-talet. Som en första introduktion bör Stenroths bok ändå kunna fungera. Helst bör den kompletteras med Lars Hermodssons "Goterna: ett krigarfolk och dess bibel" (2:a upplagan 1995), som till skillnad från Stenroth också presenterar goternas språk, gotiskan, i ett historiskt perspektiv.
Källa: SvD
Läs mer på www.Historiebloggen.nu