98
Kyrkan i Garde på södra Gotland går i sina äldsta delar tillbaka till mitten av 1100-talet, vilket innebär att den har varit en av öns första stenkyrkor. Stolphål som hittades vid en arkeologisk undersökning 1968 indikerar att det har legat en ännu äldre träkyrka på samma plats. Interiören ger ett intryck av hur de tidigaste stenkyrkorna kunde te sig invändigt. Portalerna i långhusets nord- och sydmur är smala och trånga, fönstren är små och högt placerade, och utmed väggarna löper murade stenbänkar. Från början hade kyrkan ett mindre absidförsett kor men detta ersattes på 1300-talet av en ny och större korutbyggnad. I bågöppningen mellan torn och långhus vittnar en välbevarad målning om direkta kontakter mellan Gotland och Rutenien på 1100-talet. Här framträder två manliga helgon i praktfulla pärlbroderade klädnader med kors och böcker i händerna. Tack vare att bilderna aldrig har varit överkalkade är också finare detaljer bevarade, som de tunna linjerna i mantlarnas veckfall och de vita högdagrarna som modellerar fram enskildheterna i anlettsdragen. Figurernas rutensk-bysantinska stilprägel talar för ett uförande av en mästare med skolning i Kyiv, som var flitigt besökt av de gotländska handelsbönderna.
191
En ikon, som numera ingår i Nationalmuseums samlingar. Det är en bild av guds moder, alltså Maria med jesusbarnet, utförd i 1500-talets Moskovitien. Den stammar ur en helt annan ikonografisk och formal tradition än den västerländska. Bilen är en s.k. Hodigitria, en vägvisande Maria, vilket innebär att hon med högerhanden visar på sin son som sitter på hennes vänstra arm. Jesus är inget spädbarn, utan en liten gosse i antikiserande vuxenkläder, med en skriftrulle i vänstra handen och den högra i välsignelsegest. Maria i midjebild är iförd en purpurfärgad mantel med gyllene bård och grågrönt foder, över gråblå klänning. Barnet bär grågrön dräkt under gyllene mantel. Marias stora mörka ögon över lång tunn näsrygg antyder ett annat skönhetsideal än det västerländska. Detta var troligen anledningen till att ikonen blev "förbättrad" under första delen av 1800-talet, vilket innebar att den blev övermålad i västligare stil. Ögonen förändrades och Maria fick en blomma i handen. Först 1964 befriades guds modersikonen från dessa senare tillägg.
Mycket tyder på att ikonen är ett krigsrov och att nyckelpersonen är Pontus De la Gardie, invandrad militär, som kom i Johan IIIs tjänst och bl.a. som fältherre i Moskovitien gjorde snabb karriär, så lysande att han blev kungens måg.
Bronsportarna i Novgorod. Under de politiska oroligheterna i Moskovitien på 1610-talet fästes Gustav II Adolfs uppmärksamhet på den väldiga romanska bronsporten, huvudporten till Sofiakatedralen i Novgorod. Staden hade intagits av svenskarna 1611 och förhoppningen var vid mitten av decenniet, att kunna placera en svensk prins på Moskovitiens tron, nämligen kungens yngre bror, tonåringen Carl Philip. Vid den svenska hären i Novgorod verkade fältprästen Martin Aschaneus, som 1612 färdigställt ett manuscript som hävdade att "den berömda koppardörren" härrörde från Sigtuna och att den 1187 vid en plundring rövats från staden och placerats i Novgorod.
Episoden kring bronsporten i Novgorod ger flera inblickar i ideer och aktiviteter hos en relativt ung nation som vill konstruera sin historia och söker objekt som kan bekräfta de föreställningar som finns kring ett ärorikt och storslaget förflutet.
Läs mer på www.Historiebloggen.nu