Nedan följer en djupgående analys av namnet Gårdarike.
Garðar = Igaliku, Grönland (källa: wikipedia)
Garðaríki = Garðaveldi = Gårdarike (källa: wikipedia)
Garðum = Gårdarike (källa: Vikingarnas språk)
Garðum = trädgård (källa: google translate)
Görðum = trädgård (källa: google translate)
Garðaríki = Jarislav (källa: google translate)
Gardarsholm (isländska: Garðarshólmur) = Island (källa: wikipedia)
isländska: veldi = svenska: kvadrat, fyrkantig (källa: google translate)
isländska: veldi = engelska: power, authority
isländska: ríki = stat
svenska: gårdar = isländska: bæjum (eng: town), bæir (eng: town), býli (eng: farm), jarðir (eng: estate)
svenska: gården = isländska: bæ, bænum, bærinn, býli
According to Boris Kleiber, Garða is a shortened form of Kœnugarðar, the Old Norse name for Kyiv. (Pritsak 1981:372)
Runestone N62 (Norway):
× ikli × reisti stein þana eftir × þoral... sun sin is uarþ tauþr × i uitahol(m)(i) miþli u(i)taulms auk karþa ×
Gårdbystenen
translitteration:harþruþr + raisti + stain + þinsa + aiftiR + sun + sin + s(m)iþ + trak + kuþan + halfburin + bruþiR ans + sitr + karþum brantr + rit- × iak þu raþa + khn
tolkning:
Herþrúðr reisti stein þenna eptir son sinn Smið, dreng góðan. Halfborinn, bróðir hans, sitr Gôrðum. Brandr rétt hjó, því ráða kann
Ristningens karþum (Gôrðum) (nominativform: karþa/Gôrða(?)) avser det rutenska riket och översätts med Gårdarike i enlighet med de isländska sagornas benämning på området. Möjligen hänger det till synes ovidkommande nämnandet av broderns uppehållsort samman med arvsrätt. Äldre Västgötalagens stadgar nämligen att "ingen mans arv tager han medan han sitter i Grekland"[4]. Motsvarande regel kan ha varit tillämplig här.[3] Den äldre tolknigen att det istället skulle syfta på orten Gårdby, är felaktig.
Turingestenen SÖ 338
Latin transliteration:A * ketil : auk + biorn + þaiR + raistu + stain + þin[a] + at + þourstain : faþur + sin + anuntr + at + bruþur + sin + auk : hu[skar]laR + hifiR + iafna + ketilau at + buanta sin * ¶ bruþr uaRu þaR bistra mana : a : lanti auk : i liþi : uti : h(i)(l)(t)u sini huska(r)la : ui- +
B han + fial + i + urustu + austr + i + garþum + lis + furugi + lanmana + bestr
Old Norse transcription:
A Kætill ok Biorn þæiR ræistu stæin þenna at Þorstæin, faður sinn, Anundr at broður sinn ok huskarlaR æftiR(?) iafna, Kætiløy at boanda sinn. Brøðr vaRu þæiR bæstra manna, a landi ok i liði uti, heldu sina huskarla ve[l]. B Hann fioll i orrustu austr i Garðum, liðs forungi, landmanna bæstr.
English translation:
A "Ketill and Bjôrn, they raised this stone in memory of Þorsteinn, their father; Ônundr in memory of his brother and the housecarls in memory of the just(?) (and) Ketiley in memory of her husbandman. These brothers were the best of men in the land and abroad in the retinue, held their housecarls well." B "He fell in battle in the east in Garðar, commander of the retinue, the best of landholders."
Wikipedia: Gårdarike
Gårdarike, Garðaríki, är den norröna benämningen på Rus eller för trakterna runt Holmgård, dagens Novgorod. På vikingatida svenska runstenar förekommer även Garðar (Gårdarna). "Gårdar" var områden med handelsplatser, och kommer från slaviskans grad/gorod 'stad' (se den engelska artikeln om slaviska bosättningar som innehåller ordledet grad). Ett annat namn för Rus (Ruz) som förekommer i den norröna litteraturen är Svitjod det stora (Svíşjóğ hin mikla), d.v.s. (ungefär) det stora Sveariket.Det är inte alltid tydligt vilket område som avses med "Gårdarike". Ibland talas det parallellt om Gårdarike och Rus, till exempel i Torvald vittfarnes saga där alla konunga á Rúzlandi ok í ǫllu Garðaríki nämns, d.v.s. 'alla kungar i Rusrike och i hela Gårdarike'.[2] Där verkar alltså "Rusrike" utgöra en del i den större enheten "Gårdarike".
austr * i * krikum = austr í Grikkjum = east in Greece = öster i Grekland
Vissa forskare har påstått att Garðar och Austr (med dess variationer Austrvegr, Austrlönd, Austrríki) refererar till samma plats, dvs Rus. Altså "trodde" forskare att Garðar, Austr och Rusriket är olika namn för samma land eller plats. Detta motsägs i denna runsten Ög81 (Högby gamla kyrka) där ovanstående inskriptionen inristats.
Saxo Grammaticus (från runeberg): skriver att Austrvegr och Austrlönd är lika med Oriens. Austrriki är lika med Orientis imperium. Bland dess inbyggare (Orientales) nämner han: sclavi, curetes, sembi och sangali. Estia och dess invånare estones synes han ej föra till Oriens. Isländarnes Svithiod, hvilket namn af dem användes dels i betydelsen Sverige, dels såsom omfattande äfven Rusriket, då man tillade Svithiod hin mikla, öfversatte Saxo med Svetia, utan att känna det isländska namnets dubbla betydelse. Till följd häraf låter han folket scythæ bo i Svetia, men dock en gång hafva egt Hellespontiernas land, hvarmed bör förstås landet vid Svarta hafvets kust – I det hela kan man säga, att Saxo har större lokalkännedom i den skandinaviska norden än någon, som före honom skrifvit därom, men då han råkar utom dess gränser, begår han ofta misstag, merendels därför att han icke klart preciserat för sig, hvilka land hans källor afsett med de olika namn, som de begagnade.
Ráðbarðr
Raðbarðr or Rathbarth (late 7th century) was a legendary king of Garðaríki, who appears in Sögubrot and the Lay of Hyndla. Sögubrot tells that he married the fugitive princess Auðr the Deep-Minded without the consent of her father king Ivar Vidfamne, who soon departed to punish his daughter. He died, however, on route, and so Ráðbarðr helped Auð's son Harald Wartooth claim his maternal grandfather's possessions in Sweden and Denmark. Ráðbarðr and Auðr had a son together named Randver.
Radbart, Raðbarðr, Rathbarth, var enligt de nordiska sagorna Sogubrot och Hyndlas sång kung av Gårdarike under senare delen av 600-talet. I Sogubrot berättas att han gifte sig med Ivar Vidfamnes flyende dotter, prinsessan Aud, utan hennes faders medgivande. Ivar begav sig då iväg till Gårdarike för att bestraffa dottern. På vägen dit dog han emellertid. Radbart hjälpte sedan Auds son från ett tidigare äktenskap, Harald Hildetand, att hävda sin rätt till sin morfaders tillgångar i Sverige och Danmark. Radbart och Aud fick enligt denna saga senare sonen Randver, som blev kung i Sveariket.
(Wikipedia)
Rike = Gordord, goðorð
I arvet ingick också svärfaderns ställning som gode med tillhörande rättsområde, gorordet. Dessa sågs nämligen enligt dåtida praxis - liksom kyrkor och präster - som ett slags privategendom som kunde såväl ärvas som köpas. Under 1100- och 1200-talet började godorden kallas för riken.
Enligt överenskommelsen med kungen skulle Sturla försöka tvinga ifrån de isländska hövdingarna deras riken.
(källa: Mats G. Larsson, Minnet av vikingatiden)
Österlanden = Finland
På 1500-talet började man kalla landskapen i öster för Finland, det namn som tidigare bara gällt Åbotrakten, begreppet Österlanden blev gammalmodigt och användes mest i arkaiserande, poetiska sammanhang.
(källa: John Chrispinsson, Den glömda historien)
Sedan 1800-talet har man antagit att namnet Gårdarike, Garðaríki, som används i den isländska litteraturen, betydde "landet med städerna, stadslandet". Garðar, vilket är det namn som finns på runstenarna, skulle ha syftat på de städer som fanns längs vägen mot Bysans: Novgorod (HolmGarðr), Kyiv (Kœnugarðr) och Konstantinopel (MiklaGarðr). Dock stämmer detta alltså inte, då Miklagård var Bysans, eller åtminstone den staden som representerade Bysans. Och eftersom det fanns ett rike i öster, nämligen Kyivriket, så drar vi slutsatsen att Gårdarike är Kyivriket, dvs dagens Ukrajina.
(källa: Smältdeglars härskare och Jerusalems tillskyndare)
Gardar/Gardariki kan syfta på Frisland, enligt Pritsak.
Läs mer på www.Historiebloggen.nu